Försvinner du på grund av mig eller tsm med mig?
"Tyna inte bort min vän, snart är allt bra, jag kommer finnas hos dig igen. Ge dig hopp om livet som du aldrig levt de förut. Du kommer orka ännu mer. Dina dagar kan inte bara ta slut. Ge inte upp min vän, åren väntar på dig."
Så försvann du ifrån mig. Tårarna rullar nedför mina kinder å ja kan inte släppa de. Bad ju om att du skulle klara dig. Fattar inte vad det är för mening med allt som händer. Vadå att det finns en gud? Nog för att jag gav upp hoppen om den gud som religösa tror på redan i småskolan, men nu har ja verkligen gett upp hela tanken på att det finns något som vakar över oss. Den fyller i sånna fall inte sin funktion eftersom dom tog dig ifrån mig. Kände en liten mening i att göra dig glad. Kände mig stark som försökte. Ville visa dig hur stor jag har blivit och hur lik jag är pappa som du alltid älskat. Ville visa dig mitt snea leende och bulliga kinder som jag vet att du bara skulle nypa sådär tantigt hårt i. Förlåt min vän för att vi aldrig mer kommer att ses igen.
Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar