Shutter Island. en av mina favoritfilmer. skräcken, förvirringen - njutning.
Jag gillar hur Dennis Lehane, mannen bakom boken, leker med mitt tänk.. hur han får mig att vrida och vända tankarna efter varenda ord. Nog för att filmen var hemskt bra och gav mig en förvirrad känsla under någon vecka.., men boken. som en förvirrad orgasm.
Om du inte läst. läs den.
\\ "Han hette Joe. Joe ..." Teddy knäppte med fingrarna och tittade på Chuck. "Hjälp mig. Jag har det på tungan, Joe. hmmm. Joe..."
"Det finns många som heter Joe", sade Chuck och sträckte handen mot bakfickan.
"Jag trodde det var ett litet kontor"
"Här är den." Chuck ryckte upp handen från bakfickan och hans hand var tom.
Teddy såg det hopvikta pappret som glidit ur hand grepp som fortfarande stack upp ur bakfickan på honom.
"Joe Fairfield." sade Teddy och tänkte på hur Chuck hade ryckt upp handen ur den där fickan. Riktigt klumpigt. "Känner du honom?"
Chuck sträckte sig bakåt igen. "Nej."
"Men jag är så gott som säker på att han blev omplacerad dit."
Chuck ryckte på axlarna. "Namnet säger mig inget."
"Eller så var det kanske Portland han hamnade i. Jag blandar jämt de där städerna med varandra."
"Jo, Jag har märkt det."
Chuck fick upp pappret och Teddy såg honom framför sig den dagen då de hade anlänt till ön och hur han sträckt fram sin revolver till vakten med en klumpig rörelse. Han hade haft problem med hölsterknappen. Det var inte något som en polis brukade ha problem med. Det var faktiskt just en sådan sak som resulterade i att man blev dödad på jobbet.
Chuck höll fram pappret. "Det är hans inskrivningsjournal" //
c 2003 Dennis Lehane's Shutter Island PATIENT 67 översättning av Ulf Gyllenhak
