det är grått ute och det regnar. mitt humör är inte på topp och Du är inte här.
, vem är då så dum och sätter sig och kollar på en film där man vet att tårarna kommer strömma som floder nedför de lite för pluffsiga kinderna? Jo jag.
Dear John, vilken film. Vilken underbar jäkla film!
Eftertexterna tynade ut för flera minuter sedan, men tårarna vägrar att sluta strömma.
Skrämen är blurrig och texten jag nu skriver hoppas jag blir rätt, jag ser nämligen inte klart.
Det enda jag vet är att jag borde vara med dig.
2 kommentarer:
Den ligger och väntar på i min Xbox, har skjutit på det då jag antagit att den är sorglig. Får ta den nångång när jag behöver gråta ut! :)
Kramar
är rätt blandat, massa glädje som gör att man gråter, massa "moments" som gör att man gråter och självklart det sorgliga .
Skicka en kommentar