jag och min cykel
3 h sen jag kom hem. Vad har åstakommits?
krispande av hot crackers, en bild på instagram, smörjande av tjurig tumme och sörjande av någon som fått linköping att gapa tomt.
Även hittat ett "verktyg" ett program, app?, Röstmemon. Därav sjungit som en galning.
Klockan hann slå 01.04 innan jag insåg att det var kallt i min lilla skokartong.. sommarvärmen har ju slagit till så att sova utan balkongdörren öppen har inte varit att tänka på - hello no air!
I alla fall så var de förfrysning av fötter som kändes värst och då kom jag att tänka på min cykel - skrutten. Min lilla biltemaskrutt som krånglar å låter å gnisslar å vresar.. har står ju ffs ute!
"lilla gubben står och fryser"
sympatisk som jag är släpar ja på mig byxorna, dissar skorna och kör sedan rask fart mot hissen
"jag kommer skutten! var inte rädd!"
Trycker "E" och hissen far neråt! - här börjar jag ångra mig att jag inte har några skor på mig.. kallt kallt kallt -
dörrarna öppnas och jag far fort som en ko vid "korus"-tid ut ur hissen och mot skrutten! väl framme, med andan i halsen - Ja, det är cirkus 12 sekunders spurt. - inser jag att nykeljäveln hänger kvar på mitt fejkade, men vackra pekfinger som pryder mitt kylskåp..
DILEMMA
1. spurta in, åka upp, hämta nykel, åka ner, låsa upp skrutten å föra honom till värme - dock med stor chans att frysa ihjäl själv!
2. krama på skrutten, säga "you can do it!" å sen åka upp för att krypa ned i varma sängen med lite dåligt samvete
?
vad valde ja?
1 eller 2?
, men hallå! ja ligger å skrivet ett samvetskvalande blogginlägg och en frusen cykel här.. Skrutten står
fortfarande ute.. nummer 2 valdes.. Var så god och slå mig på fingrarna!
och nej.. inte varsegod utan Var Så God.
God natt
