Alltså, tjoho tjohej..
- Fy fan va jag är trött på dethär;
Känner du lyckan? Glädjen som bara strålar runt mig?
Om inte, känner du då negativiteten? Ser du de förr de så uppåtpekande mungiporna sakta ramla ännu längre ner, ner över hakan,
Ser du tårarna?
- Det gör nämligen inte ja.
"Mina mungipor tävlar för dig", det är de enda jag vet.
Jag känner inte glädjen, sorgen, finns det ens? eller har jag bara mist allt.
Jag tänker vara glad, skratta och le tills dehär jävla stygnen spricker, det berör mig inte längre. Jag tänker vara lycklig
Imorgon bär det av till Linköping för å vara hos mamma över helgen :) mår asdåligt och känner bara förkylingen som spränger i kroppen. Vill inte, men får jag den så vad kan ja göra? Jo, le å vara glad ändå, palla bry.
Kärlek till de som känner sig träffade <3
1 kommentar:
Le och var glad!!!! Detta är inget svårt!! =) tänk bara på hm, ja alla minnen..! Om inte så börja bara att sjung farmors pannkakssång... Sen livar alltid upp, jag lovar!! Våra mammor kanske fick spunk på den men vi, vi älsar den!!! Bamse i mitt hjärta!!!!! =)
Skicka en kommentar